Den svåraste frågan och vägen vidare

Trons roll och karaktär i våra liv

Den svåraste frågan i livet och tron börjar med ”varför?” Det finns inom oss ett starkt behov att förstå, eftersom förståelse ger en känsla av trygghet, kontroll och hopp. För det mesta rör sig tron mera på ett vardagligt plan, där Guds trovärdighet mäts främst genom hur Han löser problem, hjälper oss orka, ger ett inre lugn, ger vishet, upplevelse av mening , tillhörighet och att vi formas oss mot det vi vill bli.
Om det vi vill bli är lik Jesus och vi inser 1 Vi kommer aldrig att bli helt som Han 2 Att vi inte behöver eftersom vi redan ”är i Honom” och Han i oss” 3 Att detta är ingen orsak att sluta sikta på- och söka vägen till att bli lik Honom utan tvärtom orsak att sträva mot det. Vilan finns i barnaskapet som vi får av nåd innan- och oberoende om någon av oss ha bidragit med något överhuvudtaget.
Så, för de flesta kanske mina frågeställningar aldrig har kommit till ytan eller de har ingen betydelse eftersom man är nöjd med det som tron bidrar i ens egen bubbla. Alla är heller inte så analytiska i sin personlighet, eller som jag, som kanske ibland är överanalytisk och lite väl öppen om min vandring.
Så bidrar definitivt även saker som depression till att man stundvis simmar i djupa vatten. Om tanken satt sin fot på mörka stiga, då söker den sig längs mörka stigar vidare. När katastroftänket råder, då vill man inte smaka på hoppet även om man ropar efter det. Det är i detta rop efter hopp och ljus som man lätt fastnar i det faktum att vi tror på en fysiskt osynlig Gud som inte talar till oss med en fysisk röst. Det betyder att vi är ”begränsade” till det som meddelats till oss genom skrift, tradition samt kanske mest via dem som är satta att förmedla detta till oss.

Tron har ju denna karaktär och lagbundenhet enligt bibeln: ” Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser”. (Hebr. 11:1)
Det är övertygelse, hopp och visshet och detta gällande någåt som vi inte ser. Enligt detta vi hoppas på söker vi och anpassar oss enligt de svar som ges oss. En tillit till inte enbart ”vad” utan främst till ”vem”.

Vi lever alla våra liv och vårt sökande utifrån de grundbehov vi har. Kärleken är den största och den enda avgörande. Inte konstigt att det är det största budet, första i Andens frukter och att utan detta är varken vårt tro eller vi ingenting ifall vi inte har kärlek dvs Agape kärlek, den som ges oss, inte den vi skall producera.
Det är här tron söker svar, även om vi inte alltid ser det så förenklat utan istället söker att slippa rädslan, ångesten, osäkerheten, söker ära, materiell trygghte, förutsägbarhet osv. Det är i Kristi kärlek vi skall vara rotade och grundade, inte Andens kraft i omständigheter.

Förväntningarna och den splittrade kristenheten

Tron har i högsta grad också en funktion att rikta förväntningarna rätt dvs vad vi skall hoppas på och vem vi skall rikta förväntningarna mot att göra det möjligt. Jesus uttrycker dessa förväntningra gällande oss såhär ”utan mej kan ni ingenting göra”. I det innefattas också ”utan mej behöver ni inte klar av det”. I annat fall vore det ju grymt om det krävdes av oss det kravställaren vet att vi inte klarar av.

Trots att kristenheten vet att vi fått den Helige Ande som skall lära oss, så vet vi också att kristenheten i många fall går till samma Gud med samma fråga och kommer tillbaka med olika svar för att sedan förklara varför den andra har fel eller ”är ” fel. Den splittrade kristenheten, speciellt idag, är en stark bidragande faktor till förvirring och tvivel hos många. Inte så konstikgt om de som skall vara lärara, vägledare och herdar för att göra vägen till Jesus så tydlig och lätttillgänglig (utan att förvanska den) är upptagen med att misstänkliggöra den andra sidan herdar och frälsning pga nån fråga som berör moral eller ordning.

Överlag anser jag att vägen till Gud, vägen till frälsning och frågan varför någon överhuvudtaget skulle vilja vara kristen idag, har nog gjorts otroligt svåråtkomlig och invecklad då man ser på den offentliga bilden av kristen tro. Ibland får man bilden att vi måste räcka till och att ingen räcker till. Det talas om ”bara genom nåd” men samtidigt om hur vissa moraliska frågor stänger ut den och gör en till en ”icke kristen”. Det blir ett ”jo, enbart av nåd, MEN ….”. fel dopsyn, fel ämbetssyn, fel äktenskapssyn verkar vara detta stora ”MEN” som går tron på Jesus och nåden annulerad.

Att aldrig kunna äga frälsningsvisshet innan man kryssat av alla de moraliska och läromässiga boxarna som visar min trohet mot Gud, emn skymmer Jesu kärlek för mej. Detta ofta förmedlat av dem som dagligen ”utövar” alla andra synder än de man pekar finger mot.
Detta om något arbetar hårt emot vårt uppdrag att göra evangeliet förståeligt och tillgängligt för alla. Att Jesus och hur Han ser på oss är det som blir kvar i tankarna efer det vi skriver i debattrena, tidningran och i möten med människor. Ifall inte, då vet jag inte vad vi sysslar med. Just nu görs det reklam om hur bibeltrohet skall seut eller å andra sidan hur en bättre version av kärlek skall se ut. Båda lämnar Jesus utanför centrum.
Det var ju just enheten kring Jesus som kulle vara det avgörande för att ”världen skall förstå”, och ”för att världen skall tro”. Likaså vår kärlek till varandra. Man kan lätt tappa tron på tron, och på att det skall bli något fruktbart av Guds församling. Av oss!

 

Den stora varför frågan

Den stora omöjliga frågan är lidandet och till den tillhörande frågan gällande ”Gud, lidande och rättvisa”. En fråga som troende och teologer kämpat med under alla tider.
Om vi konkretiserar denna varför fråga ytterligare så kan den lyda såhär: ”varför skapade Gud oss om Han visste att vi skulle falla i synd, dra över oss en massa elände, lidande och dessutom att stor del skulle dömas till en evig dom?” varför då skapa oss om Han visste allt detta?! Denna fråga plågar mej, fortfarande och den pågående debatten är en bidragande orsak.
Det finns svar till detta som jag sjäv fått höra och även undervisat andra i. Dessa är bl.a. följande:
Den fria viljan
Detta betyder att Gud var tvungen att skapa oss med en förmåga och fri vilja att välja mellan rätt o fel. Detta för att Han är ”kärleken” och kärleken måste vara frivillig. I annat fall skulle vi vara robotar utan möjlighet att välja. Det reser förstås frågan om det nu är så mycket sämre att leva omedveten om ondskans och själviskhetens möjlighet i en fullkomlig tillvaro. Eller krävs det ondska för att uppskatta det goda? Ingen aning! En logisk förklaring i allt detta, visst, men den svarar inte på frågan varför Han skapade oss medveten om hur det kommer att gå.
Han ville ha barn
Gud kunde ha valt att inte alls få barn, inte alls skapa oss  pga det Han vet, men han gjorde det.  I denna förklaring “Han ville ha barn” dras ofta parallellen med oss som föräldrar och hur även vi vet om att våra barn kommer att ta del av det mänskliga livet med all dess glädje och smärta, med risken att vissa barn kommer att få mer än andra. Men att vi ändå tar den risken.

Visst, en logisk förklaring, men det svarar ändå inte på frågan eftersom det finns en avgörande skillnad mellan oss och Gud dvs Gud vet vilka av Hans skapade barn kommer att inte bara lida mer än andra utan även vem Han kommer att döma med en evig dom. Han alltså vet vad Han gör och vad som kommer att ske innan vi ens fanns men väljer ändå att ”få barn”. En stor skillnad där mellan oss och Honom när det gäller föräldraskap.

Skulle du som förälder välja att få ditt barn om du lika säkert som Gud visste på förhand att barnet kommer att lida under sitt liv och dessutom kommer att dömas till en evig dom? Jag skulle inte! Vi vill, hoppas, tror och gör vad vi kan, Gud vet allt och gör vad Han vill!
Ateistens och agnostikerns slutsats
När ateisten säger ”om Gud finns, så är han endera den värsta tyrann som någonsin funnits eller så har har inte all makt”, och då blir slutsatsen för ateisten att han inte finns. Agnostiker blir också många dvs övertygelsen om att man inte kan veta. Att vi inte har verktyg att tillförlitligt bevisa Guds existens eller veta om han på något sätt talar till oss. Ofta ligger bakom agnosticismen just samma tankar som hos ateisten om just lidandet ochrättvisan ifall Gud finns.
Att tro är att lita trots att jag inte ser eller förstår
Detta är den frågan vi behöver ha ett svar på. Egentligen är detta en viktigare fråga än alla ”varför” frågor. Faktum är att alla rationella förklaringar är bara ett försök att stilla dens inre som ställer frågan. Jag har mer och mer börjat acceptera (inte fullt ut) att det inte finns svar på frågan varför Han skapade oss trots att Han visste hur det skulle gå och hur det kommer att gå. Vårt förstånd kan bara se det dåraktiga i det.
Men, nu talar vi om ”Gud”, inte en människa. Risken finns att Han har en utsiktsplats som vi inte har, som berättigar allt det Han gör. För att kunnat tro och lita på Gud så måste man alltås acceptera det faktum att Han helt tydligt valt att inte ge oss nån förklaring på varför.
Kanske är det just det som kunskapens träd på gått och ont också handlade om, att just försöka stiga upp till den utsiktplatsen som enbart Gud kan ha. Nå, varför fanns trädet där. Ingen aning! Denna stora varför fråga är ju inte enda för oss oförklariga fråga i bibeln. Den är dock den fråga som påverkar oerhört frågan ”hur ser Gud på mej” och ”hur skall det gå för mej”. Det påverkar oehört mycket den Gudsbild vi bär på och detta leder till den kanske största frågan dvs ”hur ser Gud på mej”.

Men mer än att få ett svår handlar det dock om att acceptera att det inte kommer att ges åt oss något svår och om vi ändå kan lita på det svår som ges oss. 

Skulle det vara bättre att vara ateist?

Absolut, säkert i vissa saker, men bara ifall jag hade ateistens övertygelse att det är sant. Jag har dock aldrig sett något i ateismens världsbild, människosyn eller i dess representanters förebilder som skulle imponera på mej. Nej, faktum är att om Gud inte skulle finnas så skulle jag ändå vilja följa Jesus. Om Gud inte finns så finns det så oerhört många människor som jag ser upp till som i sin efterföljelse av Jesus gjort sådan skillnad som jag aldrig sett hos någon ateist.

Därmed vill jag inte säga att det inte skulle finnas fina godhjärtade ateister som gör skillnad, absolut, men jag har inte sett varken i historien eller i nutid sådana förebilder som jag skulle vilja följa. Dessutom har ateismen inget annat hopp inför döden än att vi försvinner, dvs de är också “troende”, eftersom detta inte kan bevisas.

Kan vi lära oss något av ateister?  Visst, Gud har gett alla människor något av sig själv som inte tas ifrån oss oberoende om vi inte känner att det är från en Gud. Det finns många god och visa ateister. Men jag vill inte föja dem.  Fast en ateist kanske just förespråkar att ingen skall följa någon. Att det är för svaga människor. Fast det tror jag är bull, vi alla påverkas av varann och följer medvetet eller omdvetet dem omkring oss. Ingen av oss varken försöker eller kan uttömmande kolla alla källor hos dem som vi lyssnar och tar emot kunskap och visdom av.

Även de liberala som så ofta pekar på manipulation inom de konservativa kretasrna har sina ”profeter” som man hejar på och som leder sina efterföljare i liknande avskand av självkritik.

 

Att se Gud

Att kunna tro räcker det inte enbart att acceptera att vi inte kan förstå och att vi inte får svar på den stora varför frågan. Tron behöver också acceptera, eller ödmjuka sig att lyssna in de svar Gud gett åt oss, på det sätt Han valt att göra det och leva ut tron utifrån detta.

Ordet säger att ”ingen har sett Gud” men Jesus säger att ”den som har sett mej har sett Fadern”. Tydligen är det så att allt Gud velat oss se och förstå om Honom, kan vi se i Jesus. allt när det gäller hur vi skall se på Honom och hur Han ser på oss. Allt finns synliggjord i Jesus.
Ända till de sista orden på korset ”förlåt dem ty de vet inte vad de gör” och ”min Gud min Gud varför har du övergett mej”. Gud blev människa för att själv gå igenom, i son son, allt det som vi kommer att gå igenom då vi säger nej till Jesus. Svårt att greppa med förståndet Gud frälsningsplan? Absolut, men det är dethär vi har. Mer än så blir det inte än detta och det som det lovas med det i denna tid och kommande. Ingen bordsdiskussion med Gud där vi kan fundera på om Hans plan faktikst var det bästa Han kom på.
Nej, vi fick ”bara Jesus”, och det är med och utav Honom tron som kristen kan existera. Allt annat är slöseri av tid.
Det är i Jesus Gud blir synlig men också där Han rör sig bland menniskor genom oss. Det är i Kristi kärlek Gud är synlig och hur Hans ser på oss. hans syn på oss grundar sig inte på hur bra vi lyckats utan vad Jesus gjort. Om detta inte räcker för oss, och vi vill ha från Gud en redovisning som är mer än Jesus, ja då kan det bli en väldigt lång väg, utan svar.
Man brukar säga ”jesus är svaret, men vad är frågan”. Ja, jag tror frågan är ”var finns kärleken, var finns hoppet?” och svaret finns i tron på Jesus.